Till Frykis kom 11 kölbåtar varav sju Linjetter. Med i tävlingen var även 3 trimaraner men eftersom de i regel endera kommer först eller sist beroende på väder och bana så tycker inte jag att de tillför speciellt mycket till själva racet.

Ganska blåsig, 7-15 under hela dagen, och då tävlingsledningen vid skepparmötet erbjöd alla att välja bort spinnakern så gjorde alla det. Jaktstart med eventuell omräkning om beräknad tid skulle komma att avvika med mer än 15%. Felicia och den andra 32:an startade runt 10 minuter före oss. Serenity, ytterligare en 33:a och en 35:a i princip samtidigt och regerande mästare från i våras, Lennart, med 34:an ytterligare runt 10 minuter efter.

Inte helt enkelt att tajma en startlinje med plattläns i 7 knop...men vi lyckades ändå bäst av dem som var runt oss. Byigt, vridigt och smalt i sunden från Grinda ut mot Möja. Vi lyckades rycka till oss en ledning i vår startgrupp och dryga ut den under den första timmen. Lennart i 34:an gjorde dryga 8 knop på slören och kände sig rätt nöjd. Tänkte då roa sig med att kolla upp Alapocas på AIS'n som gjorde 9,2...

Jakten fortsatte med kryss upp på Möja Söderfjärd där vi mötte ett gäng ensamseglare från Robline Solo Challenge. De flesta hade klokt nog valt att inte hissa nylånet men några galningar broachade sig igenom vårt fält och gav lite extra krydda till vår dag.

Nu började vi få korn på Felicia och den andra 32:an skulle vi snart klippa. En snabb titt bakåt. Serenity halkar efter. 35:an biter sig kvar, skall vi kunna hålla undan på en hård kryss? Pilfalk kommer tuggandes, det här är hans ben. Om vi  håller undan till rundningen kanske vi kan segla jämt på den avslutande halvvinden. Tom barnen börjar nu känna spänningen och engagerar sig!

Felicia rundar först, sen vi och en Omega 34 och sen Lennart. Någon av oss kommer att vinna. Omegan kan vi snart räkna bort. Vi släpper ut genuan, skotar i relingen och tar in på Felicia. Om det mojnar eller vrider upp i aktern så tar vi dem men om vinden ökar eller vrider emot så kommer vi inte att hinna ikapp och riskerar dessutom att Lennart tar oss.

Vi hinner inte ikapp men håller undan för Lennart. Lasse på Felicia är nöjd och säger att han aldrig var orolig...Så blir det prisutdelning och tävlingledningen meddelar att racet gick för fort och att det blir omräkning! Vänta nu, det hade jag glömt bort, vad händer nu? Båtarna som startade efter oss kommer att klättra i placeringar! Och vinnaren är...

Lennart på Alva! Men vi passerar Felicia och blir ändå tvåa! Mat och bastu, vilken härlig dag på sjön!

VM för Linjetter avgjordes traditionsenligt i Rosättra med 40 båtar på linjen. Syd 0-1 i sundet och jaktstart med ett par minuters försprång före Serenity med sin monsterspinnaker, 35:or, 37-or etc. Efter 20 minuter hade vi seglat 200 meter och guppade nu runt i klunga. En 40:a kom glidande förbi oss i nollvind tack vare en liten puff han fått någon minut tidigare.

Nu gäller det att ha tur och komma ur sundet först ut till brisen som håller på att bygga på fjärden. Två 32:or som startade 10 minuter före kommer loss först. Sen Conny och Wild. Vi kommer loss 2,5 minut efter Serenity och två 34:or. Jag slänger ett öga bakåt och ser 40:an och en massa andra båtar kvar i sundet. 

Vi rundar en boj fortfarande 2,5 efter Serenity och ca 5 efter Allwina och Wild. Alla vänder upp direkt och seglar det långa babordsbenet först. Precis innan vi rundar ser jag att det motar för babord och vi fortsätter in mot land för styrbord ett par minuter. När vi sen kommer över på babord har vi redan tagit en minut på båtarna före oss och efter 15 minuter har vi klippt 34:orna och är nästan ikapp Serenity. Han slår på oss 3 gånger innan vi till slut lyckas nöta ner honom och glida ifrån. Vi rundade sen ön minuten före med en helt grym känsla efter en av de bästa kryssarna i Alapocas historia.

På länsen tillbaka till bojen kör Serenity såklart om oss men vi seglar fortfarande bra och håller 35:an Sea U ett par båtlängder bakom oss hela vägen. Conny vinner 15 sekunder före Wild. Vi slutar 8:a på totalen, mamman och barnen glada och pappa stolt!

Äntligen kryss ut genom skärgården tänkte nog de som känner sig starka på det. Jag tänkte att en halvtimme efter Conny kan vara ett realistikt mål. Vinden i grunden sydost men vi fick allt mellan nordost och syd då vinden vrider runt öar och igenom sund. Norr om värmdölandet fastnar vi för nära land och blir omkörda av hundra båtar. Efter att ha lyckats guppa ut till andra sidan av leden så blir vi omkörda på nytt av ytterligare hundra båtar som nu har drag där vi nyss låg still! Så småningom är vi i alla fall ute vid Sandhamn och domen blir 12 minuter efter Conny och Serenity.

Väl ute på havet så blir allt enklare, nu är det bara vi tre och Alapocas. En lång sträckbog med ökande vind som vrider mot väst. Prognosen säger 10-12 under natten så när vinden når 8 byter vi till focken.  När vi passerar Fårö fyr är vi fortfarande 12 minuter efter.

I sjölä bakom Fårö blir det nog en skön resa tänkte jag men det visade sig vara ett önsketänkande. Nu möts vi av ännu jobbigare sjö och det är lite för tunt med focken för att orka igenom vågorna. Conny och Serenity som fortfarande kör genua börjar glida ifrån oss. Att byta försegel igen kostar ytterligare tid och krafter och jag bannar mig för att vi bytte.

Gotlands utsida känns dubbelt så lång som insidan. Så småningom blir det mer vind och focken känns ok. Vågor och vind sliter och drar i vår båt. Vi möter ett antal båtar som bryter och nu surfar iväg norrut mot bastu och vila. Framåt kvällen har vi mindre vind igen och nu måste genuan upp. Ett par timmar senare ökar vinden på nytt och vi kryssar med för mycket segel ner mot Hoburgen.  Conny och Serenity kör nu focken...vi lutar, vrider och vänder och driver. Borde byta försegel...hur långt är det kvar...tre meters vågor...mörkt...jag måste sova...Hoburgen rundar vi till slut 1 timme efter de andra två som fortsatt seglar jämt.

Från Hoburgen och framåt gryningen var jag helt utslagen. Miche pratade med sig själv i fyra timmar och flög förbi Karlsöarna på en halvvind i 8 knop. Sen fick han snacka med kudden och Janne och jag körde spinnaker sista biten in till Visby. Nu 1 timme och 3 minuter efter.

Ett långt ben upp till Alma nu och vi måste välja en kant om vi skall kunna komma ikapp. Prognosen tolkar jag som att vänsterkanten kan ge fördel. Conny väljer Rhumbline. Serenity glider ner på högerkanten. Vänsterkanten är därmed öppen men det är dyrt att ta sig dit. Vi satsar allt vi har och slår. Offrar en timmes segling och går i princip tvärs med rhumbline. Nordvästen avtar och snart guppar vi runt i gammal sjö och hoppas och hoppas att vi ligger rätt för den nya vinden från sydväst.

Till slut börjar det fylla i och vi får fart. Trackern visar att vi går snabbast i hela klassen. Heja, heja, nu kommer vi som har satsat allt på vänsterkanten och skall köra in två timmar. Sydvästen fyller så småningom i över hela fältet. Vi fick tillbaka den timme vi hade satsat men vann endast ytterligare 5 minuter. Nu låg hela gänget med spinnaker i 7-9 m/s med stäven pekandes mot Alma. När vi rundar är vi 59 minuter efter.

Det är precis vad det handlar om för att vi skall kunna slå Serenity med sin större spinnaker på beräknad tid. Men vad händer nu? Två minuter innan rundning så vrider sydosten till nordost! Conny och Serenity fick en halvvind in och vi skall kryssa! Är det rättvist? Det kommer att kosta oss minst 20 minuter till och det är dags att sova igen! Janne och Miche tar Alapocas hela vägen in i kaklet och väcker mig när det är 20 sekunder till mållinjen som vi skär 1 timme och 21 minuter efter Conny. Serenity var först över linjen men Conny ändå först på beräknad tid. Av 48 båtar i klassen blir Allwina 8:a, Serenity 12:a och vi 15.e båt.

 Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd…

 Tack för en fantastisk segling!

Vi startade 2Star med spinnaker ut till Gustaf Dalén. Allwina tog ledningen men vi följde tätt efter. Benet ner mot Visby var rätt platt till att börja med och vi valde att skära över rhumbline för bättre fart men misslyckades med att kompensera helt för längre sträcka och tappade runt 5 minuter. Sista timmarna vred det emot och ökade något så att vi fick en halvvind i runt 8 m/s. Vi tappade ytterligare runt 5 minuter på båtfart och känslan i Visby var ganska trist – en händelselös sträcka där vi helt enkelt blev ifrånåkta på fart. Tomas ringde och peppade och tyckte att vi hade seglat bra, endast 10 minuter efter! Fick även lite tips av Conny hur vi skall trimma med havssjö rakt i sidan. Vi fortsatte med deppandet...

Näväl, andra sträckan till Oskarshamn började också med halvvind. Lite mindre vind och vägor, lite lättare att styra men vi tappade ändå ett par minuter över till Västervik. Efter det blev det kryss i ca 10 m/s ner mot Blå Jungfrun. Till en början hade vi svårt att få fart i båten och blev omkörda av Serenity. Nu kan man säga att deppandet var i botten...Aldrig ge upp, gnugga på, Alapocas kommer alltid igen! Vi letade oss längst in bland grynnor och skär där ingen annan orkade med att försöka navigera. Lyckades undvika lite vågor och ström och seglade ikapp både Conny och Serenity. Vi chansade lite fel med det sista västvridet innan vi rundade Jungfrun samtidigt som Serenity och typ 5 minuter efter Conny. In mot Oskarshamn hände inte så mycket mer men eftersom Serenity var var före i mål så var det depp igen.

 Spinnakerstart och helt jämt ner till Jungfrun. Därefter rev Conny spinnakern för att kunna följa rhumbline. Serenity och vi gick lite lägre för att kunna fortsätta med spinnaker och högre fart. Vår tolkning av vädret var väst fram till kvällen, därefter en hel del hål, alla möjliga riktiningar och så småningom nordväst. Vår strategi var följdaktligen att nå vänsterkanten innan kvällen och väster om våra konkurrenter. Ner med spinnakern och börja tugga höjd. Serenity fortsatte ner i källaren och sen såg vi inte mer av dem! Framåt kvällen var vi uppe på vänsterkanten och lagom till första bleket så låg vi jämsides med Conny och kunde surra lite. Sen följde det snurrigaste väder jag nog har varit med om. Alla vindriktningar och 0 till 10 m/s. Nordvästen kom inte förrän på morgonen när vi hade rundat Gustaf Dalén och hunnit in en bit i inloppet till Oxelösund. Vi hade lyckats lite bättre än Conny i snurrvindarna och igenom alla bleken. Nu jagade han oss i en avslutande kryss och trötta seglare på Alapocas försökte att inte titta bakåt. Vi höll undan och var ett par minuter före över mållinjen.

Vi slutade som 17:e båt av 97 på totalen och 5:a av 17 i klassen. Conny slog oss totalt med 10 minuter och blev 3:a  i klassen. Näst bästa Linjett, före Felicia och Sea U, Serenity 1:20 efter, osv, osv! Inget mer depp, bara glädje och en härligt känsla av en bra prestation! Många, långa och frustrerande bleken där Christian satt på skarndäck för lälut med Genuan i ena handen och storen i den andra. Rullandes i gammal sjö och 0,5 knop i loggen. Vi gnuggade på och stannade aldrig helt, kunde slå även om det tog typ en minut, letade vind och hittade vind och kom vidare! Tack Christian för härliga dagar på havet och ännu en fantastisk segling! 

Pang! Där gick startskottet. Fart, fart, fart! Ticketiticketitick, knirk, knirk...Nja, riktigt så kändes det inte igår när Annie och jag körde första onsdagsseglingen i snö och stiltje. Endast fem båtar verkade tycka att det var en bra kväll för segling och vi kortade av banan för att ha en chans att komma runt. En pajas för babords halsar som visade sig vara rätt ointresserad av regler parkerade framför oss. När vi till slut lyckats segla runt honom, få upp farten igen och ta oss över startlinjen så var vi redan ett par minuter efter Conny och Wille... Efter en trevande insats av oss, otur, tur och tillfälligheter lyckades vi i alla fall still slut knipa andraplatsen bakom Conny, tre sekunder före trean som var ytterligare 6 sekunder före fyran. Det är precis som med flickornas fotboll – det enda som är viktigt är resultatet! Korv och öl i klubbhuset och sen hem till Småängsviken.