Ångest, mardrömmar och Nirvana.

Att skriva om Åland Race är alltid ångestfyllt, en hel höst och vinter till Lidingö Runt. Lurade med familjen på en sväng även i helgen som var trots regn och mörker. De ställer upp för mig som vägrar vägrar låta sommaren ta slut och ta upp båten.

Drömde en mardröm i natt. Jag sålde Alapocas och köpte en sunkig 32:a, insåg att den inte hade några vettiga instrument och ingen autopilot, seglen hade jag inte ens tittat på och jag ångrar mig. Kan ju inte gå tillbaka till H&M som man gör med ett par jeans, Alapocas var såld och borta för alltid. När jag vaknat och till slut ruskat av mig drömmen blev jag lättad, Alapocas är kvar och det är snart vår.

Vad har vi för mål? Vi måste bara ta Serenity och Annie är trygg i det, det brukar vi ju göra. Tomas instämmer och menar samtidigt att om vi tar Conny är det Nirvana.

Vi var förberedda på en hård kryss men när kvällen kommer och prognoserna uppdateras blir det mer och mer väst och halvvind hela vägen. Precis när vi startar vrider det ända ner till väst och vi får dra upp spinnakern direkt.

Tre respektive fyra minuter efter startar Serenity och Allwina. Jakten är igång. Det är nu bäcksvart men vi ser på AIS’n att flera mindre båtar inklusive 32:an Felicia har fastnat vid Stavsnäs. När vi kommer dit tappar vi också vinden men lyckas blya oss igenom och få ny vind nära Runmarö och pressar oss förbi.

Över Kanholmsfjärden är vinden stabil runt 3 m/s och TWA 120 och vi förbereder oss för sundet förbi Möja. Ser på slemspåret efter Novan Mobline att det händer något, endera fick de ett motvrid eller så viker de ut pga av vindhål. Vi går i hans spår och tappar vinden på precis samma ställe. Det blåser fortfarande 3 m/s i masttoppen men inget längre ner. Tempraturen i luften har fallit till 5 grader så det är lätt att känna vinden på kinderna.

Här fastnade sen Allwina bakom oss men vi viker ut 45 grader och blyar oss in i nästa stråk, känner att vinden slår ner till vattnet och vi fyller spinnnakern och får ny fart. Serenity följer oss någon minut bakom men tar långsamt in med sin extrafeta spinnaker. Efter Möja blir vinden stabil igen och Serenity glider förbi oss precis innan Morsken där banan vrider upp mot rak nord och vi får en halvvind med genuan.

Vi hittar trimmet och går lite fortare än Serenity. Vi försöker gå om i lä men då faller han ner och ger oss skitvind. Vi provar i lovart men då luffar han oss. Va f-n på natten gäller vanliga sjövägsregler och han ska helt enkelt hålla kurs mot nästa rundning! Jag ropar att han ska hålla kursen och vi provar i lä igen, men han faller ner lika mycket. Vi lovar och han luffar. Det blåser nu 8 m/s och är helt becksvart och jag tappar det. Tomas vittnar om att jag skriker j-a pajas, det är mörker, håll kursen och förmodligen ett par andra illa valda fraser. Det tog i alla fall skruv, han styr rakt och vi gnetar oss förbi 100 m i lä.

Över havet blir det spinnaker igen, 8 m/s och TWA 120. Perfekt för oss och tillräckligt med tryck för att Serenity inte skall ha någon glädje av en större spinnaker. Jag målar upp några hemska scenarior i hjärnan om hur det kan utvecklas när vinden vänder och vrider i hamninloppet till Mariehamn som brukar kännas låååångt men det blir aldrig spännade. Vi slår Serenity med 10 minuter och Conny med 18 minuter.

Lördagens segling tillbaka till Stockholm blev en halvind i 10 m/s och ganska händelsefattig. Conny längtande efter revansch och nytta av sina 500 kg polare på railen. Serenity körde vi helt enkelt ifrån på fart men Conny tog in men så långsamt att vi borde ha kunnat hålla undan ända in i mål. Vi hade läge att bara försöka bevaka honom men valda att byta till genua i den avtagande vinden. Vi hade tagit bort rullen och förberett för skifte, hissade i lovartsrännan och drog sen ner focken. Trots detta tappade vi ett par hundra meter och precis ledningen över Conny innan vi fick upp full fart igen.

Väl före oss var det han som kunde bevaka oss och ge oss skitvind. Trots genua och lite högre fart lyckades han blocka oss och hålla undan sista halvtimmen. Han bad om ursäkt efteråt men de hade röstat om de skulle bry sig om andra båtar eller bara täcka oss. Det blev en uppvisning i taktik och närstrid och han slår oss på andra etappen. Totalen tar vi dock hem tack vare vårt fina resultat på första etappen. Tomas drömmer inga mardrömmar, han slog Conny i årets sista race, han är i Nirvana! 

Jaktstart även på lördagens mästerskap. 42 båtar varav 12 33-or. Serenity startar 1 minut efter oss övriga. På skepparmötet säger de att GPS-tid gäller men när de skjuter från bryggan för första start är det 30 sekunder för sent. Tänker att de kanske helt enkelt inte fick iväg skottet. När de sen skjuter för 32-orna är det också 30 sekunder för sent. Vad nu? Vad gäller? Möter Conny som också ser förvirrad ut men Wille har rodret säger sig ha koll på tiden.

Det blir rörigt och trångt och jag håller på att köra in i Conny. När han går över linjen går jag också fast de ännu inte har skjutit. Conny hissar spinnen och jag säger till Eva att dra upp vår också.  Vi ropar till bryggan och undrar om starten har gått? Nej! Vadå nej? Ni sa ju GPS-tid? Conny plockar in spinnen och vi med. Vänder tillbaka och får hålla undan för alla. Möter Serenity vars besättning ser glada och självsäkra ut. Kommer till slut iväg sist av alla 33-or tillsammans med 35-orna...Suck, hur kunde det bli så här?

Lyckas klippa någon båt på vägen ut ur sundet men rundar upp för kryssen med ett gäng 33-or inkl Serenity framför. Miss-Li , Azurina mfl har vi fått stryk av tidigare år. Har Allwina i lä men de kommer ut i fri vind och börjar sakta tugga ifrån oss. Känns som vi är sist. Vi slår in mot Vätö så snart vi får chansen och fokuserar på vår egen segling, fart och kompasskurs. Går 190 grader nu, är det högt eller lågt för babord? Nu 210 grader, måste vara lågt, vi slår. Vad har vi nu, 120 grader för styrbord, borde vara högt, vi fortsätter. Nu motar det och vi går 100 grader, vi slår.

Var är Conny? Vi har inte tappat mer nu, vi har hittat farten och slår i skiften. Efter någon timme har vi gnetat oss förbi flera 33-or och 35-or. Vi håller avståndet mot Conny och tar in på Serenity. Börjar känna mig trygg med trim och fart och fokuserar helt på vriden. Så fort hunden har hittat ett hörn att vila i så slår vi och han kanar iväg med huvudet före in i sargen och ett skot runt baktassen.

Till slut klipper vi även Serenity och rundar Lidö som femte båt och tvåa av 33-orna. Jag har nog aldrig känt mig så nöjd och glad efter en kryss! Nu spelar det ingen roll hur många av de större som kommer ikapp oss så länge vi håller andra platsen i klassen. Hela fältet har fått se sig omseglade av Alapocas! Serenity tar in lite på länsen men det blåser så pass mycket och är så platt att han inte har speciellt stor fördel av sin större spinnaker och att gippa och skära.

Men så gör jag bort mig helt. Vinden nu stadigt på 7 m/s och jag tänker att vi det vore grymt med 110% inför den sista kryssen in i sundet mot Rosättra. Hade jag varit själv hade jag aldrig haft tid att byta men nu är hunden lugn och Eva tar ner genuan och stuvar undan. Upp med 110%, i med lattorna, nya skotblock. Vi hinner precis klart innan det är dags att runda upp in i sundet. Jag känner mig fortfarande segerrusig efter den fina kryssen och seglar ganska passivt och platt under hela länsen. Njuter av solen men när vi vänder in i sundet inser jag att det inte är sydväst 7 m/s och pinkryss utan sydost och vinden bromsas av Vätö och slår knappt ner i sundet. Va f-n, 2 m/s och vi stannar. Nej, nej, nej, vad har jag gjort? Serenity endast 100 m bakom och kommer forsandes med genua precis som alla andra båtar.

Nu är det endast Serenity som vi bara måste slå, jag skiter i alla andra båtar. Nu kommer det en liten pust och vi höjdar lite, får fart men så ett nytt hål, vi blyar till nästa pust, slår och börjar känna att om vi bara täcker honom och slår när han slår så borde han inte kunna köra om i lä.

Vi håller undan med typ 24 sekunder igen. Tvingas släppa om 43.an och ytterligare en 37:a men det spelar ingen roll! Tjuvstartade och sumpade 3 minuter och gör sämsta segelbytet någonsin men vi är 8:a totalt och 2:a av 33-orna efter Conny som också tar hem totalen. Prisutdelning, kräftskiva och samkväm. Jag går runt och småmyser, njuter av kvällen och somnar med ett stort leende. 

Efter 5 timmars segling så skiljer det 24 sekunder. Tillfartsseglingen seglades med jaktstart och jag skulle starta ett par minuter före Serenity. Vindprognosen förutspådde 90% spinnaker och endast en halvtimmes streckbok med genua. Kändes som det skulle bli svårt att hålla undan.

Svag vind i starten och många vägval. Nu gäller det att hitta bra vinklar för fart utan att trassla in sig i för mycket svår navigering. Jag hittar ett smalt hål mellan två skär där jag har gått förut som ger TWA 145 grader. Perfekt! Efter en halvtimme är jag i princip redan ikapp 32-orna och har ryckt ifrån Serenity ordentligt. De ligger dock längre österut och jag skall skära ut mot dem efter nästa udde. Men vad nu? Bakom udden är det helt blankt, suck, jag blir liggandes.

Som tur är fastnar de andra också till slut. Ny vind kommer sen efter runt en kvart, nu mer från sydost. Nu är det för brant för mig att skära ut, jag har inget val längre och vinden ökar. Jag måste gå plattare för att inte tappa men nu blir navigeringen en utmaning. Jag ser mest blått på plottern och jag styr rakt på ett område som passade nog heter Sörjan. Skall jag riva spinnakern och skära ut med genuan eller? Hur kul är det? Ja, roligare än att smälla på grund i alla fall... Jag dundrar vidare och vinden ökar till 7 m/s. Min vän autopiloten styr perfekt och jag fokuserar helt på navigering. Bestämmer mig för minst 50 meter från alla 3-meterskurvor och fortsätter med god fart mellan grynnor och sten.

Tre timmar senare möts vi alla upp inför rundning av Älgören och en sned kryss mot Bullerskär. Jag kommer från Söderöra och de andra har gått öster om Norröra. De två första 32-orna är minst 5 minuter före och gör upp om segern. Sen blir det helt jämt mellan den tredje 32-an, Serenity och Alapocas men  jag tvingas runda sist av oss tre. Jag planerar rundningen, när och hur skall spinnen ner? Kan jag slå innanför grynnan söder om ön och spara 50 meter? Kan jag förbereda krysstrimmet för att fort få fart i båten? Nu! Ut med genuan, ner med spinnen, gå tajt på ön men inte för nära. Lova, trimma, om de slår innanför grynnan så går jag på för fri vind. De väljer båda att gå på och jag får min chans, slår och går innanför grynnan. Fart, fart, plockar lite extra höjd och nu är jag före. Plockar extra höjd och nu täcker jag dem! Shit va bra seglat!

Jag är 100 meter före vid rundningen av Bullerskär. Hoppades att det skulle vara för brant för spinnaker in mot mål så skulle jag nog kunna hålla undan men det är det inte. Spinnen måste upp igen! På med autopiloten och ut och upp med spinnen som jag hissar direkt ur ruffen. Inget trassel men de har fler händer på båtarna bakom och nu kommer 37-orna och de andra också. Äntligen får jag ordning på allt och full fart. De sista 500 meterna mot mål faller vi av och Serenity försöker komma över och täcka men de är inte tillräckligt nära för att kunna störa vinden. Jag slutar som trea efter de två första 32-orna och 24 sekunder före Serenity. Jollekillarna ropar och gratulerar till bra segling! Herr Komorowski säger inget men har ett åskmoln över huvudet. Känns som jag vunnit OS, VM och allt annat som går att vinna! Det är rätt kul att segla! 

Piiip, fem minuter till start. Spinnaker eller för brant? Ja! Nja eller? Nä. Det vete f-n. Kanske eller? Vi går mitt på linjen utan spinnaker, träffar perfekt med full fart och tar starten i fri vind. Jag vänder mig om, var är Conny? Hittar honom så småningom Conny 100 meter bakom. Han hade givit sig in i gröten vid lovartsmärket och tjuvstartat. Nu jagar han Alapocas. Tar han in? Lite kanske, eller? Nä vi håller avståndet. F-n nu är det bara 50 meter, trimma Johan trimma! Banan viker av tillräckligt för att spinnen skall upp. Där, den fyller, bra jobbat Annie, var är Conny? Hela tiden tar han in lite men så rycker vi igen.

Nu rundning vid norra märket. Vi tajmar perfekt, klipper några mindre båtar på insidan och jag vrider runt märket på fenderavstånd precis när Annie får in spinnakerbommen och vi kan ta hem genuan. Var är Conny? Han tar in och vi rycker. En lång halvvind nu på utsidan och vi blir överkörda av större båtar. Markerar, luffar, letar ostörd vind, faller lite. Var är Conny? Han har valt ett lite högre spår som till slut betalar sig och pressar sig innanför oss precis vid södra rundningen.

Mer än nöjda att vi höll undan så länge så ska vi nu försöka hänga med på kryssen. Hamnar direkt i trubbel med andra båtar, får slå, skitvind och motvrid. F-n vad det är svårt att kryssa, nu har vi redan tappat en minut och riktig kontakt. Vi går kors och tvärs och han känns långt före men när banan viker norröver och öppnar upp för en ny halvvind så är vi inte så långt bakom ändå. Han har ju lite högre mätetal och måste ta oss med typ två minuter för att slå oss på beräknad tid. Eller räcker en minut? Jag klarar inte av matten. Hur långt efter är vi? De slår oss med 12 sekunder på beräknad tid. Korv, prisutdelning och en trevlig kväll.