Säsongen avslutades i stor stil med en andraplats i den traditionsenliga Storängen Lucia Matchrace i Trissjolle. Tre grupper där alla seglade mot alla, sen semifinaler och final som avgjordes i bäst av tre seglingar.

Det blåste 5-12 vid bryggorna där seglingarna genomfördes nära åskådarna. Första racet började med att Elias och hans polare vände upp och ner på deras båt. Lisa såg lite fundersam ut så vi kom överrens om att vi skulle byta plats i år och jag skulle styra och köra storen och hon skulle trimma focken. Nu såg hon genast lite lugnare ut.

Vi vann vår grupp och tog sen två raka i vår semi. Utslagna nu var Conny och Wille, Pappa Thörn mfl och i final Lisa och jag mot två 17-åriga laserseglare.

Första racet blev stentufft där båda båtarna gjorde sig skyldiga till fler regelbrott än domarna hann med att räkna. Efter en del rop och straffrundor var vi i alla fall först över mållinjen. I andra racet tog Thörn/Ryking starten och vi lyckades aldrig riktigt hota dem. I tredje och avgörande så tog vi starten och täckte dem perfekt upp till kryssmärket. Under länsen valde vi en liten överbåge för att undvika att de skulle kunna skugga oss och lyckades även runda länsmärket först. Vi var beredda att de skulle försöka slå sig fria direkt efter rundningen och när de kom runt så slog vi också. Nu trasslade sig skotet för oss och vi tappade lite fart, tillräckligt för att de skulle kunna komma förbi under oss och sen korsa mållinjen en halv båtlängd före.

Ja, ja, det var väl roligt för ungdomarna att få vinna och vi var ändå nöjda med att vi knipit andraplatsen. Grillade hamburgare, festis, kaffe och pepparkakor. Tänk vad billigt, enkelt och roligt det är att segla!

Ja, nu är det snart slut för i år. På söndag skiljs vi åt, min båt och jag. Jag vet att hon har det bra på varvet med de andra Linjetterna men ändå, det är alltid svårt att lämna henne. Men först blir det ett sista race, start går imorgon kväll 19:29!

Under augusti har det blivit ett antal onsdagsseglingar med barnen, Hyundai med familj och hund samt Nordic Yacht med Conny.

På onsdagsseglingarna har det tyvärr varit lite för lite vind vilket kanske också bidraget till lite färre båtar än förra året. En vinst till Alapocas blev det i alla fall och så har jag seglat 34:an samt trillat i plurret från badbryggan. Jag kan inte minnas att Annie någonsin har skrattat så mycket, så hjärtligt och så länge. Och så fick jag en anledning att köpa ny telefon.

Hyundai blev en höjdare, perfekta förhållanden och tajt segling. En bana med många ben och upp och ner med spinnen ett antal gånger, trångt i rundningarna och frispråkig och härlig dialog mellan båtarna. Slutade nog strax under mitten på resultatlistan efter helt ok segling. Tappade ett par minuter på en av de tre kryssarna där vi gick åt fel håll men i övrigt helt ok. Vi var rätt ensamma om att ha med tre ungar och en hund vilket gav del uppmärksamhet. Roligast så klart att spöa gubbarna med hotta båten, nya värsta seglen och matchande teamjackor.

Betydligt mer prestige investerades i Nordic Yacht där Conny mönstrade på Alapocas och Wille seglade med Lennart på 34:an Alva. Felicia seglade med ordinarie DH-crew. Här slutade vi 39:a av typ 125 båtar, och ett rätt vasst startfält dessutom. Måste dock erkännas att det var fördel för långsamma båtar pga av ett långsamt permanent vrid under racet. Vi körde bort ett par minuter på en underbåge där vi borde gått rakare men farten och rundningarna satt perfekt. Felica tog hem Linjettkampen och var fem minuter före oss. Alva var tio minuter efter oss. Kul att segla med Conny som har båtfart i blodet.

Imorgon kväll är alltså dags för årets sista race. Tomas och jag startar 19:29. Allwina och partygänget startar 13 minuter efter och Serenity ytterligare 9 minuter efter. Det ligger sydväst och mycket vind i prognosen men just nu ser det lite lugnare ut i morgon natt än i tidigare prognoser. Enligt programmet vänder vi tillbaka från Mariehamn på lördag morgon men prognosen då är fortsatt sydväst med medelvind runt 20 m/s så vi får väl se hur det blir. Ni får väl fundera när ni går och lägger er i er varma gosiga säng. Undra hur det är att dundra upp genom skärgården med spinnaker i kuling och bäckmörker och sen ut på havet mot soluppgången? Har ni svårt att sova kan ni följa oss på https://www.marinetraffic.com.

Miche och Janne mönstrar på vid Skeppsholmen dryga timmen före start. Hej, är allt bra? Familjen? Så, då var det sociala avklarat på två minuter. Kommande tre dygn pratar vi bara vinklar, fart, andra båtar, väder och taktik.

Vad kan vi göra bättre från förra året? Divide and conquer menar jag. Janne tar paddan och svarar för navigation och taktik. Miche skotar, trimmar och ser till att vi inte krockar med någon. Jag styr och fokuserar på telltales och fart.

Nu slår vi säger Janne och så blir det fast Miche blöder i händerna. Vägen ut genom skärgården blir en blandning av kryssar och öppnare sträckbogar. Vi tappar 8 minuter på Conny och Serenity under de första timmarna men seglar sen jämt. Två halvvindar öppnar upp sig ytterligare och möjliggör spinnaker men vi håller igen lite och sparar oss till havet. Vinden är 4-12 m/s så många får problem med sina undanvindssegel i den byiga vinden och av 48 båtar i vår klass så var det ett par som bröt tom innan Alma. Vi lämnar skärgården på 15:e plats.

Halvvägs ut till Alma stabiliseras vinden runt 11-13, vi känner oss redo för spinne och nu blir det åka av. Vi kommer att behöva gippa ett par gånger men större delen av resan kan vi ligga med TWA 170-175. Vi snurrar in spinnen i förstaget ett par gånger men löser det. Vi snurrar in spinnen i förstaget och broachar. Blir liggandes med seglen i vattnet ett bra tag innan vi får hjälp av en våg för att komma loss och styrfart nog för att få ner fören i rätt riktning men vi löser det. Babords gaj nöts och håller på att gå av men vi löser det. Spinnfallet lossar i toppen och spinnen står rakt ut framför båten men vi löser det. (Miche seglar stor, Janne hissar upp mig med fockfallen och jag får med mig spinnfallet tillbaka ner. Ett par blåmärken men inga skallskador vad jag vet...) Vi snittar 8,2 knop i 20 timmar ner till Hoburgen, klipper både Conny och Serenity och vi rundar som 5:a! Conny hade hållit igen något under natten med hänsyn till sin delvis orutinerade besättning och en del sjösjuka. Han hissade spinnen först vid Fårö när det började ljusna. Serenity körde med spinnaker ett tag men har nu ingen spinnaker, som han själv uttryckte det efter målgång.

Nu är det kryss på insidan av Gotland i avtagande vind till Visby och rundning av det där f-b*^*ade märket som ligger alldeles för nära land. Vi är förbedda och återupptar vår strikta rollfördelning, divide and conquer. Janne fokar på paddan och läser av fart och vinklar på alla båtar framför bakom och på sidorna. Vi klippar ett gäng båtar som går för nära land innan vi till slut också måste in efter att ha gjort en rejäl ytterbåge. Conny och Serenity följer i vårt kölvatten och kommer ikapp när vi alla så småningom får nöjet att ligga och guppa utanför Visby tills det ljusnar. Nu hade vi inget för att vi kört som dårar genom hela natten på utsidan. Nu skulle vi behöva köra ifrån dem en gång till!

En lång sträckbog i nordväst upp mot Alma. Serenity tappade lite inledningsvis när vi behövde slå ett par gånger för att komma ut en bit från land. Möjligen vrid mot ytterligare väst och så småningom mer nord och kryss. Hmm, rhumbline, överbåge eller underbåge? Det blev underbåge och runt 3 sjömil under Conny som valde att lägga en överbåge. Serenity valde en bakombåge.

Långt och skönt ben i hygglig fart med vila och fotboll Sverige-Schweiz. Precis efter matchen ser jag att det händer grejer framöver. Janne suger tag i paddan igen, devide and conquer. Ny analys, nya direktiv, vi offrar fart och tuggar höjd, in bakom Conny och vidare upp. Här trodde vi att de skulle hänga på men Conny sov och de hann inte förstå vad som höll på att ske innan det var för sent. De körde in i hålet, gjorde ett slag och gick på tvären upp till vinden igen men slog tillbaka för tidig och var snart tillbaka i hålet. Vi tuggade nu 30 grader högt och lyckades klippa mängder av båtar innan vi till slut också stannade. Conny lyckades så småningom hitta tillräckligt med höjd och en position runt 10 min bakom oss och något i lä. Nu började vi känna att vi kanske skulle lyckas köra ifrån dem en gång till.

Efter ett par timmar kom vinden tillbaka, nu mer nord och kryss upp mot Alma. Janne och Miche turas om att köra och jag sover och drömmer om att vi skall klara det. De seglar fort och vackert och håller framför allt undan och när jag vaknar får jag nöjet att ta över och styra in Alapocas över mållinjen.

Bästa 33:a och 7:a i klassen! Felicia, 32:an, slutade 5:a. Vi var före dem på beräknad tid vid Hoburgen men även de kom ikapp oss vid Visby innan vinden kom tillbaka. Att rycka ett par timmar igen på sista benet gick så klart inte. På beräknad tid har vi två timmar upp till 6:e plats och en halvtimme till bakomvarande på 8:e samt 38 minuter till Conny på 9:e plats. Ingen sekundstrid direkt. Det finns så klart ett par tillfällen där vi kunde ha seglat lite fortare men två timmar har jag svårt att hitta även med vindfacit i hand. I rådande förhållanden gick det helt enkelt inte att placera sig bättre än 7:a med en Linjett 33 och då måste man nog vara nöjd.

En segling som hade allt, alla vindar, vinklar, väder och taktik samt grymma grabbar! 

Den här gången var förberedelserna sämsta tänkbara. När jag sträckte ner från Landsort mot Oxelösund i söndags så ringde Eva och sa att hon hade fått kristallsjuka igen (hon är nästan bra nu). Hård nordost och hög sjö bidrog till att jag fortsatte istället för att vända tillbaka, även om utsikterna att komma till start kändes minst sagt dåliga.

Väl i Oxelösund så minglade jag runt lite med trötta steg samt hängde i båten och tyckte synd om mig själv. För att göra en lång historia lite mindre lång så uppkom ett tillfälle att få med mig en annan gast. En snubbe som kände en snubbe som jobbade med en snubbe Leff som seglar katamaran F18 på högsta nivå. Dock utan erfarenhet av kölbåt och havskappsegling. Han körde ner från Norrtälje och kom till Oxelösund 01:30. Vi skakade hand och ställde klockan på 06:00.

 Första dagen bjöd på en kort kryss och en lång öppen bog till Visby. Det enda som skulle kunna ställa till det var om och när det skulle dojja sista biten in till land. Det blev ingen dramatik och alla båtar hann in innan vinden försvann. Vi snackade vindar, vinklar och farter och för en som seglar F18 är det tydligen lite märkligt med en båt som aldrig gör mer än typ 6 knop oavsett vindstyrka och vinkel.

 Andra etappen såg lite lurigare ut på prognosen med stora hål mitt på havet. Vinden höll dock i sig hela vägen till Öland där det som vanligt tog slut vid norra udden. Efter udden fortsatte i princip hela fältet att slöra vidare in mot fastlandet där prognosen visade på lite bättre tryck. Vi ville testa och gippa in mot Öland lite söder om udden men vågade inte riktigt vara först. Hamnade sida vid sida med Linjett 35 Sea U och surrade lite. En Aspect 40 var på väg in dit vi ville gå och snart skulle vi få svar...det drar bra närmast Öland! Vi gippar, lämnar Sea U som varken ser eller förstår utan fortsätter  efter de andra mot fastlandet. Det slutade med att vi var 45 minuter före vid Blå Jungfrun och vidare att de inte hann in i mål innan vinden försvann. De bröt och körde in med motor för att hinna starta tredje etappen.

Inför tredje etappen hade vi bra slagläge på alla Linjetter förutom Serenity som slörade ifrån oss rejält med monsterspinnakern och därmed dessutom hade bättre tryck hela vägen i mål. Vi måste slå dem med runt 40 minuter till Oxelösund vilket blir svårt på fart om vi väljer samma väg.

Tredje dagen börjar med sträckbog ut till Jungfrun och sen kryss i mer nord upp längs Öland. Prognosen säger vrid mot nordost och mer tryck på högerkanten men alla observationer visar just nu mer vind längs fastlandet. Här börjar fältet att splittras. Vi går på prognosen och söker upp vridet ett par distans norr om Öland. Efter ytterligare en timme kan vi sträcka upp mot Gustav Dalén.

 Jag har inte riktigt haft koll vilken väg alla valt och hittar inte Serenity på plottern. Fokus på vårt nu, trim och fart. Hur mycket höjd över rhumbline skall vi ta kontra fart mot mål? Det ligger vrid tillbaka mot nord i prognosen men möjligen hinner vi fram innan det vrider. Jo, vi gör som vanligt typ 6 knop men det är skillnad på 6,1 och 6,2. Vi nöjer oss med att klättra 5 NM över rhumbline och går sen parallellt.

 Var är Serenity, har de problem med AIS’en? Där är de, långt inne vid fastlandet, få se nu, 3,5 knop och redan 8 distans efter. Så tråkigt! Ett par timmar senare är de 13 NM efter och går på tvären för att söka sig ut mot mer tryck. Jättetråkigt.

 Det slutade med att vi sålde höjden lite för tidigt och fick göra några slag upp mot fyren. På totalen hade det dock inte gjort någon större skillnad, vi placerar oss i mitten och med så mycket öppna bogar och lätta slörar är det nog helt ok. Vi är i alla fall före Serenity, Felicia, Sea U och fyra ytterligare Linjetter.

Men så var det en sak till. Vi kryssar oss så småningom in mot mål genom den översvämmade skogen. Pressar oss för nära Vinterklasen och smäller på en sten trots att plottern visar att vi är utanför 6-meters kurvan. Studsar över med kölen men smäller även i rodret innan vi är helt fria. Det blir en tur till Rosättra på söndag för inspektion. Tar nog den yttre leden och håller mig utanför alla 10-meters kurvor. 

Hygglig start i Gullvivan men svårt att hitta någon trygghet i trim och vägval, kändes väldigt rostigt och svårt att komma igång. Jaktstart och Serenity startar ett par minuter efter oss. Efter länsen genom Oxdjupet är de nästan ikapp och kör sen om oss på kryssen över Saxarfjärden. Nu känns det visset, en jobbig start på säsongen. Jag trimmar om lite och tycker nog att det börjar gå lite fortare. Kom igen nu Johan, koncentration! Ja, ja, ja, ett par slag senare är vi före, det är så här det skall kännas! Men va f-n, han lyckas glida om i lä på den snurriga halvvinden i sundet upp mot Trångholmen. Kom igen nu! Ja, ja, ja, vi klipper honom på sista lilla kryssen in i mål vid Gränholmen! Såå sköönt! Andra och tredje dagen gick bättre och vi slapp se Serenity komma krypande fler gånger. Sista dagen slutade med bleke och endast 18 av 110 båtar lyckades ta sig i mål. Totalplacering 37 känns helt ok med tanke på motståndet. Felicia kom på plats 22 och Serenity 66.